Usch, vilken hemsk dag ...

Striderna utkämpar vi tillsammans!!!

Foto taget av Maria Johansson
Kära Älskade Zorba!!!

Världens Bästa hovslagare Kjell med sin lilla söta Kevin

Igår var en dag som man helst av allt bara vill glömma eller nåt sånt....

Jag åkte ner till min kära Zorba på den tidigare delen av förmiddagen för att se till honom och fixa lite i boxar och annat.

Han har ju varit mycket halt i några dagar och inte var det ett dugg bättre då jag kom ner utan snarare sämre om det nu går an......

Försökte ringa Kjell och samtidigt tyckte jag att nej nu får det vara dags för att kontakta en veterinär också.....detta går verkligen inte....det gjorde nog nästan lika ont i mig att bara se honom ha så ont i sin hov/ben....

Den gulliga och snälla veterinären Linda kom mycket fort ut för att titta på Zorba och hon konstaterade att det var nog en hovböld men det var nu så tyckte hon att hovslagaren var mycket bättre på det så om vi kunde ringa in honom men hon ville vara med både att samarbeta och att lära sig mera....

När jag fick tag i Kjell så kom han inom loppet av 45 minuter och sköt fram de skoningar som han hade inplanerade.....

Han och vet. började greja med hoven och Kjell försökte verkligen hitta om det kanske satt en böld till högre upp i hoven men han hittade inget och det var här som det började kännas klart läskigt....veterinären ville då röntga honom för hon var rädd för att det var något annat som hade hänt med själva benen i hoven eller närmast uppåt.

De alternativen som hon och hovslagaren räknade upp lät ju inte speciellt roliga precis och jag fick sen även veta att var hovbenet av så fanns det inget att göra....då fick man ta bort honom...

Nu hade vi tur så att vet. Mikael, som åker ut med röntgenbilen och är mycket kunnig på hästar kunde komma inom ett par timmar.

Även den första vet. ville vara med och Kjell kom han också.

Vid det laget höll jag på att gå upp i atomer.....kan säga att det blev inte bara några cigaretter och klumpen i magen bara växte....försökte tänka på det Veronika hade sagt då jag funderade på att sälja honom men sedan absolut inte kunde göra det: -Du kommer aldrig att göra dig av med Zorba.....ni kommer att bli pensionärer tillsammans....

Efter ett par mycket långa timmar kom vet. Mikael, Linda och Kjell. Vid det här laget hade även Therese, Jörgen och Hanna kommit hem.

Mikael undersökte Zorba och började sedan fixa iordning för att röntga....

Jag tyckte att det var en hel evighet innan jag fick reda på att det inte var några sådana skador utan det såg bra ut allting......snacka om världens största lättnadens suck....då jag så klart hade sett det allra värsta scenariot framför mig....ingen Zorba kvar....

Vad som har hänt är förmodligen att hovbölden som Kjell tog bort har skaffat sig små kanaler i sulan och då är det ju infekterat där.....så nu ska han ha penicillin i 5 dagar och metacam i 10 dagar så trodde han att det skulle bli bra. Nu hoppas vi på det så att de inte måste skära sulan.

Men jag säger som Eva.....detta känns helt okey i sammanhanget och i jämförelse med alternativen.....

Vad som kändes lite läskigt nu var att man skulle spruta in penicillinet i Zorba med typ världens största spruta.....uschaligen.....men nu har jag återigen tur....min stallvärld kan detta mycket bra så hon har lovat att sköta detta, JÄTTE TACK FÖR DET THERESE!!!

Veterinären sprutade in första penicillin sprutan och då säger han: -Stå inte framför hästen för han kan få en penicillin chock....och då blir dom alldeles galna...precis som om de hade en tiger på ryggen, då är det bara att kasta sig ur boxen och stänga dörren tills det går över......

Måste säga att det kändes sådär att stå och hålla i grimskaftet just då.....detta med hästar ger en många överraskningar....inte alla lika positiva dock....kan tänka mig att jag såg rätt så rolig ut då han berättade det för mig...omgivningen och vet. skrattade gott iallafall....kunde bjuda på den!

Som tur var så slapp vi penicillin chock, en galen Zorba med en fantasitiger på ryggen känns som att det skulle kunna upplevas som klart negativt...äsch.

Ja, vilket pådrag det blev igår och stackars Zorba måste ha undrat.....men hans matte fanns med honom hela tiden trots en och annan chock!

En positiv sak som jag dock fick erfara igår var att Zorba är verkligen mattes häst och han är trygg med mig.....för bara jag sprang iväg och hämtade fler mutor i form av morötter så hade han blivit så orolig och hade kastat sig bakåt. Therse (som höll i honom då) berättade det då vi ordnade allt inför natten och allt var lugnt på gården igen. Min älskade "lilla" Zorba!!! Nu är jag lite egoistisk och tycker att det kändes mysigt att höra.

Vilken tur jag har att vi har så bra veterinärer, som dessutom kan komma så fort och har så bra utrustning!!!

Men framförallt vill jag framföra ett gigantiskt tack till Kjell, hovslagare och en riktigt bra vän!!!

TUSEN, TUSEN TACK OCH VÄRLDENS STÖRSTA KRAM TILL KJELL FRÅN BÅDE ZORBA OCH MIG FÖR ATT DU HAR STÄLLT UPP TILL 100%!!! ALLT JOBB SOM DU HAR LAGT NER PÅ ZORBAS HOV OCH ALL STÖTTNING UNDER DET SENASTE DAGARNA!!! VI UPPSKATTAR DIG BÅDA TVÅ!!! ETT TACK ÄVEN TILL VERONIKA SOM HAR FUNNITS DÄR HON OCKSÅ!!!

Börjar den här dagen med ett stort hopp om att kanske Zorba är lite bättre redan idag!!!! Det skulle göra hela min dag iallafall!!!

Hoppas att ni får en underbar dag allihopa och inte en sådan som jag hade igår!!!